Brottaren från Vilshult

I BROTTAREN FRÅN VILSHULT berättar Henrik Schönbeck (f.1977) om sin far storbrottaren Tom Henriksson (1944-2009). I riksmedia kallades han för snapphanen – pga. sitt egenartade uttryck och sin oberäknelighet. Han representerade Lönsboda Brottarklubb och hade ett hemmagjort krysskast som var så dräpande för hans motståndare att det förbjöds i Sverige. Därtill blev han trendsättare i Sverige och kanske hela världen med att vara långhårig på brottarmattan. Ingen motståndare gick säker mot honom, vare sig landslagsmän eller världsmästare. Mest spektakulär var fallsegern över Frank Andersson i Nybro, 1974. I hemmamatcherna i Lönsboda Folkets Park, ropade konferenciern in honom som «Örkeneds stolthet». Brottning var en omtyckt folksport i Göinge och i Lönsboda drog seriematcherna stora publiksiffror. Intresset gick hand i hand med att brottningen av tradition gavs ett motiverat utrymme i lokalpressen – i såväl NORRA SKÅNE som KRISTIANSTADSBLADET. I utförliga referat från Lönsbodas matcher bjöds läsaren på litterära mästerstycken som inte sällan var subjektivt vinklade till hemmalagets favör. Tom Henriksson växte upp i utkanten av blekingska Vilshult utmed vägen mellan Lönsboda och Olofström. Trots moderns förbud började han som femtonåring att brottas för Lönsboda brottarklubb. Efter den mödosamma läroperioden kom således vändningen och i fortsättningen var Tom Henriksson ett fruktat namn i Göinge. I inledningen av 1970-talet satte han Lönsboda på Sverigekartan med förnämliga klassegrar i Cup Göta Lejon och Götalandsmästerskapen, samt en andraplacering i B-SM. Säsongen 1973-74 var han med om att ta sin moderklubb upp i elitserien – vilket blev en milstolpe i Lönsbodas idrottshistoria som än idag står sig oöverträffad i lagidrottssammanhang. I berättandet om faderns liv, brottarklubbens historik, värderingen av lokalpressens brottningsjournalistik (som utgör ett värdefullt referensmaterial i skrivandet av denna bok) blottas författarens kärleksfulla fadersbild.