De förlorade barnen

När ett barn försvinner sätts samhället i larmberedskap. Polisen sätter in alla resurser. Hundratals människor anmäler sig frivilligt för att leta, hjälpa, trösta och om brott begåtts, fördöma.De senaste åren har närmare 800 ensamkommande flyktingbarn och ungdomar försvunnit spårlöst i Sverige medan de bott på transitboenden och varit myndigheternas ansvar. 66 av dem har varit under tretton år. Med dessa barn blir det aldrig fråga om skallgång, det görs inga polisutredningar, vi ser inga svarta rubriker. Teorierna om vad som hänt dem är många, men ingen vet säkert, eftersom ingen brytt sig om att undersöka saken. Förrän nu.De prisbelönta journalisterna Jens Mikkelsen och Katia Wagner har spårat några av dem som försvunnit i Sverige och Europa. De möts av helt andra historier; 16-årige Ghazi som tvingats sälja droger. Kardo som prostituerar sig. Mohammad som lever på Londons gator. Och vad var det egentligen som hände när 14-åriga Muna en dag bara var borta?Jag ska medge att jag två gånger, men med plågsam osäkerhet, läst denna angelägna bok. Först med stark upprördhet. Sedan, för att hitta lösningar, med något som liknar uppgivenhet. en beundransvärd bokPer Olov Enquist, ExpressenI texten finns en närhet som bara kan uppstå ur respekt och tillit mellan intervjuperson och författare. Där är journalistduon idealisk. Fram växer ett starkt reportage från svenska småstäderLawen Mohtadi, Dagens NyheterWagner och Mikkelsen har skrivit ett gediget reportage … I boken får siffrorna kött, blod och namnWagner och Mikkelsen har skrivit en uppfordrande bok. En bok som tvingar oss att se det vi valt att inte se. En bok som tvingar oss att bry oss. Därmed bär den med sig ett litet hopp om att barnens situation kan förändras.Sam Sundberg, Svenska DagbladetEtt viktigt tidsdokumentIngalill Mosander, AftonbladetMikkelsen och Wagner synliggör en grupp unga människor som mer än de flesta förtjänar vår uppmärksamhet. Samuel Edquist, AftonbladetMikkelsens och Wagners bok är i sin välskrivna saklighet, sin grundliga research, sina inkännande fallstudier och sin adekvata kartläggning en måsteläsning.Maria Ripenberg, Upsala Nya TidningAllt är så upprörande, skrämmande och sorgligt att jag tycker det är värt att framhävaDetta är en bok jag önskar väldigt många läsare.Eva-Lotta Hultén, Göteborgs-PostenMikkelsen och Wagner håller sig ifrån att skriva affekterat och avlivar istället fördomarna genom statistik.De förlorade barnen är samhällsjournalistik på både högsta och närmsta nivå. Ingen som läst den kan fortsätta att blunda.Joel Sjöö, Borås tidningJag önskar den här boken, en av vårens angelägnaste, många läsare. Jag önskar att dess innehåll ska komma att diskuteras, vid köksbord såväl som i sammanträdesrum och vid polisens morgonmöten.Anna Rudberg-W, Östgöta CorrespondentenEn av årets viktigaste böckerNerikes AllehandaEtt stycke lika angelägen som upprörande journalistik. Wagner och Mikkelsen har gjort ett gediget researchjobb, men framför allt varit ute i verkligheten och träffat de unga flyktingarna och mängder av personer kring dem.Rikard Flyckt, Jönköpings-PostenÄven om det kan låta så är inte De förlorade barnen uteslutande en dyster bok, den ger otaliga exempel på att många gör sitt allra bästa för att hjälpaOla Wihlke, Norrbottens-KurirenEtt skrämmande och viktigt reportageEva Dandanelle, Smålandspostenframför alltoch här blir deras reportage som starkastlåter de flyktingungdomarna själva komma till tals, i all deras skörhet och tapperhet.Johan Wilhelmsson, Norrköpings TidningarDe förlorade barnen är en ögonöppnareYngve Sunesson, Hallands NyheterBoken är inte nådig i sin kritik och beskriver hur godtyckligt det svenska asylsystemet ärSjälv sitter jag med en metallisk smak i munnen. Min svenska självbild är definitivt krossad.Maria Carlsson, ArenaVårens mest upprörande fackbok. Ella Andrén, bloggen dagensbok.comJag ska medge att jag två gånger, men med plågsam osäkerhet, läst denna angelägna bok. Först med stark upprördhet. Sedan, för att hitta lösningar, med något som liknar uppgivenhetPer Olov Enquist, Expressen